kurojaki

Och hur ska man börja med det här då, jo jag jobbade idag like omg. Men idag har jag tänkt för mycket igen,
eller på för jobbiga saker. Jag kan inte sluta tänka på det stora frågetecknet som kommer följa mig hela livet, det stora varför? Och jag kommer nog aldrig riktigt förstå att du aldrig mer finns här, och det gör ont.  Jag är inte riktigt en sån som gråter, eller jag slutade med det, för det var ingen mening. Och sen tog tårarna slut, eller nåt. Men Jag vet inte hur många gånger jag fick bita mig i läppen.

Det har inte gått en dag utan jag tänkt på dig F, vet du det?
Du var min livräddare, eller är det fortfarande  om du inte kommit in i mitt liv så vet jag inte vart jag stått idag eller om jag ens stått.. Och jag hatar mig själv att jag inte kunde hjälpa dig på samma sätt. Jag saknar våra telefonsamtal, våra fantasier, diskussioner och speciellt våra skrattanfall. Jag saknar ditt skratt. Fan.

Nu tar vi nåt annat.
Idag jobbade jag, och jag hatar kombimaskinen som aldrig funkar som den ska. Så nu har jag dumpat den. Och tar allt sådär jobbigt istället. Förresten så körde jag som en galning förut. eller jag tryckte gasen i botten (och då menar jag i bött)- och det låt väldigt mycket för växeln hade hoppat ut -GRATTIS EMMA. Så skämdes jag ihjäl.

Sen så hade nån ringt om nåt jobb med, för jag har ju skickat in tusen ansökningar, så jag måste ringa upp för jag jobbade ju när dom ringde. Men får se vad det är för något. Nu ahr jag bara tre dagar kvar på mitt jobb. Sen blir jag fattig.

Snapphanar is dah shit.