kurojaki

egentligen vill jag skriva nåt såhär jätteglatt
för det är på tiden
så skriver såhär
mitt öga och min förkylning har läkt

bra det

sexton dagar utan mitt hjärta,
klart jag känner mig trasig

Drömde att jag var smal i natt
sen vaknade och insåg att så var det inte.
Sitter här med min lånade dator,
väntar på mitt läkarbesök,
sen ska jag träna, om läkaren tillåter det vill säga.
Men det tror jag.

Annars ja,
jo, just det, det ringde på min mobil i helgen
det var visst porttelefonen i sundsvall
min gamla lägenhet,
de borde kanske ändra det känner jag?

ska försöka vara glad nu förresten
för trots allt
livet fortsätter ju, fast allt är skit

jag hatar att komma hem och inte möta ditt glada ansikte
jag hatar att inte sova bredvid dig
jag hatar att vakna och inte se att du krypit upp till kudden
jag hatar att vid varje måltid sparar jag en bit mat till dig
jag hatar att tappa mat på golvet, och att det sedan ligger kvar
jag hatar att se dina matskålar som aldrig töms
jag hatar att inte kunna gå dom där trista promenaderna i regnet
jag hatar att inte kunna se din glädje av att du kan reta mig för att du har ett ben
jag hatar att ingen tar all plats i sängen
jag hatar att ingen försöker pussa mig, och aldrig mer få känna den fräna andedräkten
jag hatar att ingen ligger på mina kläder
jag hatar att ingen älskar mig sådär otroligt högt, som om jag är hela hans värld
jag hatar att ingen sitter bakom mig när jag lagar mat
jag hatar att ingen hjälper mig att tugga med synen när jag äter
jag hatar att jag inte har någon att reta eller säga att jag älskar honom
jag hatar att aldrig mer få se sorgsenheten i dina ögon när jag lämnar dig, eller glädjen när vi ses
jag hatar att du inte flyttar dina matskålar över hela lägenheten när dom är tomma
jag hatar att inte ha torrfoder överallt
jag hatar att det inte är grusit i sängen

men mest av allt så hatar jag
att gråta och aldrig mer bli tröstad av dig
en kram
eller bara gömma mig i din päls

du sa att livet skulle bli bättre
men du glömde nämna
att det skulle samtidigt bli så mycket svårare

det här med att göra saker man inte får
eller borde
man vet att det är så fel, men gör det ändå
bara för att stå ut

jag vill lära mig göra rätt,
eller är det försent?

Idag är en jobbig dag, så vi drar en gammal konversation för det krävdes ett inlägg

J: Varför har inte du såna där skor?
(Pekar på 10 cm höga klackar)
E: Vet du hur svårt det är att gå i såna
J: Jo, jag stuka foten när jag prova
E: hahaha, du ser livsfarligt
J: är väl bättre med converse

vill inte jobba
inte 24 timmar bakom låsta dörrar
vill ju umgås med folk i min ålder
dricka en öl kanske
en iskall sådan

men jag säljer min tid för lite pengar

sen gjorde jag nåt jag ångra
i tusen dygn
så jag, jag har hjärtat fyllt av stygn

var hos mormor och morfar idag, och som vanligt
mår man alltid bättre när man kliver ur deras
dörr, kanske är det nåt i muffinsen
men jag tror det beror på dom

idag berättade mormor att hon bråkat med en tjej i
tvättstugan
och vet du vad hon kallade mig?!?!
"Hoooora, skrek hon"
Och vet du vad han sa då? (pekar på morfar)
"ahhhhhhhmendurå!!"
och jag skratta, jävlar vad jag skratta, för morfar säger aldrig nåt.

Bussar är roligt ibland
"Asså jag orkar inte den här veckan, jobbar fredag till fredag, tre timmar per dag, jag är trött fattar du"
Ville knacka på honom och säga att jag gör 11 timmars pass imorgon,
och 14 timmars på torsdag,
men sov istället.