i beeen there before

I helgen var jag i Gävle, träffade en mycket kär vän
som jag saknat nå jävulskt.
Såhär ser vi ut tillsammans









Det är nu man ska berätta om allt som hände,
vi har snackat massa,
sett film
träffat vår lilla My
druckit oss lite väl för berusade
resten håller vi för oss själva

åh vad jag önskar Gävle var närmre, så vi kunde ses oftare


-

det enda du inte kan dela med någon annan
- är ensamheten


nu tar jag dig till himlen

Eftersom fredagens bio blev inställd
och lördagens planer verkade gå i stöpet
så satt jag mest och var depp över att
fortsätta den tråkiga veckan

men ack är den som ger sig,
helt plötsligt satt jag med en öl och en grogg
i mina slappkläder,
och eftersom dom där grabbarna blandar starkare
groggar, så tog det inte lång tid innan jag var högt över taken

helt plötsligt kom en granne och fråga efter ciggaretter,
en kan ju bli så sugen påt ibland liksom,
vi kom till mastis på nåt konstigt vis

jag hade grymt kul, har tydligen glömt det mesta
men kul var känslan iaf
det kan bli såna roliga diskussion vid såna här sinnesstämningar
minns nåt om att håret på armen försvann

tja tja, nu ska jag dö en stund

mama, i just shout a man down

planen med den här veckan var att vara ledig
alltså inte bara säga att jag är ledig
och sedan hamná på jobbet ändå
eftersom jag fick lite påbackning att jag var tvungen att vara ledig,
tog jag det för en gång skull på allvar
skulle lära mig det här med att sova igen

därför har jag sagt nej till jobb
tre gånger den här veckan,
är nog mer än nej-sägande än vad jag gjort sen jag börja

Så vad har jag gjort under min lediga tid?
-Tränat och fikat mig galen hos mormor
Den där känslan av att inte ha några måsten
den är bara jävligt underbar ibland

grät och grät, tills tårarna tog slut

man måste verkligen nå den riktiga botten,
för att kravla sig upp till verkligheten igen.
När man gör det,
och kommer till verkligheten igen
- Då gör det inte lika ont att andas, skratta eller ens tänka.

men man lär sig,
det tar tid att lära sig det här med livet
Jag menar, det är ju inte någon som kan gå direkts efter födseln.

det finns ändå rätt fina människor
som finns där
fast jag gör allt för att knuffa bort dom
det är verkligen dom som är värda, mer än vad jag kan ge

jag kan bara viska ett ärligt
"tack"

för arg för att förstå

jag är trött på dessa tårar
jag trött på dessa dårar
som bestämt att deras smärta är unik
den jävla längta att få falla, den bor ju i oss alla
det skiljer mest nyanser i vårt skrik

<3
 

RSS 2.0