kurojaki

Jag började sortera lite bland mina böcker och papper förut, och jag hittade mycket jag hade glömt. Där hittade jag tre blev, alla skriva av Frida. Men en speciell. 

I åttan, eller åttans sommarlov, när vi skulle börja nian, vilket känns väldigt länge sedan. Under den sommarn och alltid annars nästan så var jag hos Frida och en natt när vi skulle sova, men vi aldrig gjorde så bestämde vi oss för att skriva ett brev till oss själva. Visst det kanske låter dumt, men vi bestämde oss för att öppna den när vi gick ur gymnasiet. I brevet skulle vi förklara hur våra liv såg ut, vad vi gjorde och så vidare.

Jag minns fortfarande mitt brev tror jag, det blev jätte kort, för jag kom inte på vad skulle skriva och eftersom vi skrev det här runt halv fyra fyra på natten hade jag blivit lite trött. Så jag var ganska tråkig och skrev lite och avslutade brevet fort. Och jag somnade.
 
Idag, har jag tagit studenten och jag hade kunnat öppna mitt, men eftersom Frida sa att hon gömt det på ett speciellt ställe hemma hos henne, så tog jag hennes brev och gömde det här. Idag hittade jag det, och förlåt mig men jag öppnade det. Eftersom du aldrig kommer ta studenten. 

När jag läste brevet så insåg jag att vi var väldigt lika. Och jag saknar ALLT. 
Från att träffas VARJE dag, och då ljuger jag inte. Till att träffas allt mer sällan, men fortfarande telefonsamtal.
Till att aldrig mer kunna ses.

Jag önskar bara jag kunde åka tillbaka till högstadiet eller mellanstadiet när vi jämt sågs. 
"EMMA är rolig och tokig och skrattig och GLAD. Hon får ALLA  att skratta!"

fuck, jag saknar allt.