kurojaki

Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går


Man förstår inte hur skört livet egentligen är, och hur allt bara kan förändras på en minut, en sekund. Och jag har inte heller förstott det, men med tiden lär jag förstå det. Kankse. Men helst vill man bara vakna upp.

Men när sorg, förändring och smärta möts på samma gång så känns det extra mycket. Men det enda man kan göra är att försöka hålla balansen, och det är ett måste. Hur mycketd et än snurrar, så måste vi hålla i oss.


jag har dock en väldigt söt teckning jag fick igår, och det är såna små detaljer som är viktiga, och får hjärtat att vilja slå hårdare slag.  :)