kurojaki

igår satte jag mig på ett tåg, någon hade satt sig på min plats.
men jag var för feg för att säga till, så jag satte mig på en annan plats.
Det är sjukt att jag kan vara modig som andra så vackert säger, att typ åka iväg sådär själv och flytta men inte kunna säga till att nån sitter på min plats. Människan är nog ganska svår att förstå, men iaf typ i slutet av min resa så satte sig en gubbe brevid mig. Mitt upp i allt så tar han sig en stänkare.

där sitter Emma och säger åt sig själv "skratta inte skratta inte" För det enda hon hör i sitt huvud är becks grannes replik "ska du ha dig en stänkare?" Jag kom till flen, och vidare åkte jag till nyköping, där jag skulle till nyköpingshus och insåg att nyköping var lite större än vad ajg trodde, eller centrum var större. Men fram kom jag, och där var det fjortisar och folk hade med sig hundar som jag störde mig på och kände mig som en kärring som gnällde för mig själv.

Lasse spelade
tråkig publik
jag försökte hoppa och sjöng för allt vad jag hade
men man ska äta om man ska orka hoppa å dansa, och jag var dålig på det
så där stod jag med skakiga ben.
Men det var fint ändå allt är jämt så fint

kramar är också fint
sorgligt att det snart är slut
fan vad jag kommer sakna allt och nu är det en spelning kvar
Stockholm

jag vill att det ska bli 3 september men då kan det stanna där för en lång lång tid. För när det är slut så dröjer det ETT år, tur att tiden går fort. Men Och när man längtar tar saker tid sjöng en annan herre genom mina högtalare. Det stämmer nog, men innan jag börjar deppa för det så ska jag försöka fixa mig ner till stockholm den där torsdagen. Det ska fixas, på ett eller anant sätt.



När man ska spela in sådär, så måste man tänka på att inte sjunga, eller jag måste det för min sångröst är inte den vackraste.
Det är alltid lika svårt.

När allt var slut och sådär, och jag var rätt glad kila jag till min buss som jag fick vänta på så jag köpte mig mat och satt i en busskur och åt för mig själv, det kändes rätt roligt. Eller tragiskt jag vet inte, jag valde att skratta åt mig själv, säkert åt jag som en gris med. MEN man lever bara en gång!

Påväg hem så tog jag med min buss den lilla genvägen förbi stockholm och på nåt sätt så gillar jag huvudstaden,
när jag gick där på gatorna (för jag örka inte vänta i väntsalen)
så kändes det så jävla skönt att folk inte glodde så jävla mycket
som här.

Så jag köpte mig en festis och njöt.

hon roas av enkla saker
saker som ingen annan tycks se
och när hon tror hon är ensam
kan man ibland få henne att le