jag vill kalla dig poesi under dom kallaste av frostensmånader
eftersom någon tvingade mig
med kniven mot min strupe
så skriver jag ett par rader
idag tittade jag på gamla bilder
med en fin vän
bilder på små barn
jag såg rätt hemsk ut förr
inte för att jag ser bättre ut nu
men jag var liten och dum
jag fick en tavla idag
på en lasse
den var fin
eller är fin,
jag syns visst i ett hörn där också
imorgon åker jag hem igen, det känns gött
tåg hela dagen.
Jag är nog en av få som verkligen gillar
att åka tåg
eller mer känslan att åka ifrån någonting
och påväg mot nåt annat.
jag skulle vilja kunna skriva såhär fint som
människor lärt sig
eller alltid kunnat
jag vet faktiskt inte
fint är det ändå
så det känns intill hjärtat
för det berör
du vet
tiden sätter sina spår
men det är fint
för dina fotspår går fortfarande i mitt hjärta
där inte vilken människa som helst får
aj löv hjo
... och jag har kastat kniven nu