You need a license to drive but nothing to raise a child
att de vill ha barn,
eller att de är rädda att dem inte kommer få barn
eller bara får barn
jag vet att jag ändå kommit upp i den åldern där
såna stora förändringar sker
men jag kan ärligt säga att jag inte vet om jag vill ha barn
jag är så lik min morbror i vissa tankebanor
men det finns de som skaffar barn tidigt, och jag säger inte
att man ska vänta tills man är hundrafem
Men man ska tänka på barnet
Det är inte rätt att barn ska växa upp utan närvarande
förälder, våld eller sån skit,
jag var en sån där unge med en trasig familj
och det var sån skam,
ja jag skämdes för min situation
alltså jag hade det ändå väldigt bra
jag ska inte klaga, mamma gjorde så gott hon kunde
och jag har världens bästa bror och morföräldrar,
men jag var ändå den som också ville ha en pappa
en HEL familj, så som alla andras hem såg ut
att bara kunna säga att jag skulle till en pappa
jo, han försökte ibland när jag vart ledsen en tid och mamma påpekat
jag försökte verkligen
han försökte nog också
jag ville bara hoppa i hans famn och säga pappa, men jag stod där och tilltalade
honom vid hans namn, (och det var nog ett slag under bältet
men muren var redan uppe)
men någongång dåochdå, när jag trodde han menade allvar,
blev han en pappa
veckan efter var det glömt, jag var glömd
det fanns en flickvän, hobby, spriten eller ett annat barn som var viktigare
därför tycker jag att man ska tänka en extra gång
om man verkligen är mogen för barn,
för det är så lätt att skada en individ, speciellt någon
som inte sett livet än,
som inte vet vad man ska hålla sig undan
för det ska inte sluta med att det enda livstecknet är en kontakt
i vännerlistan på facebook
tänk en gång till
för det är slitsamt
(men nu ska ni inte tro att jag sitter och är ledsen
för det är jag inte
- inte längre, nu är jag tacksam över allt jag har istället och livet är fint)
Jag kan säga att jag förstår dig, jag tycker att man ska tänka både en och två och kanske tio gånger innan man skaffar barn. Jag kommer oxå från en trasfamilj fast det kanske inte syntes på ytan och jag känner igen den där skammen du pratar om. <3
Vi är nog många som kommer från såna situationer men jag tror (eller hoppas) att det åtminstone får en att tänka efter noga så att man vet hur man inte ska behandla eventuella framtida barn.
Jag känner också som du att det är många som både pratar om barn och som "skaffar" barn. Jag vill också, men inte nu. Man blir så stressad av alla. Man ska "skaffa" man, barn, hus och allt det där så jävla fort. Som en tävling eller nåt, som att allt det där är något man ska bocka av från nån jävla lista.
Du är i alla fall sådär härligt god i tankarna som tänker på barnet. Det är ett liv man får och ska ta hand om och det kräver väldigt mycket ansvar, kärlek räcker långt men i den värld vi lever i idag så krävs det också mer. Saknar man något som "normala" barn har så känns det fel, man kanske skämms. Eller om något helt enkelt är annorlunda.
Du är fin och stark!
