kurojaki

Jag tror faktiskt jag reparerat mig sen helgen
jag hade nog sveriges svartaste dagar i söndags
och måndags, och det var ju lika bra å låta världen
se det -så de kunde tycka synd om mig.

Jag menar, jag kommer ha dom känslorna, ha behovet
av att få lite empati, omsorg och hela karusellen av någon
medmänniska. Även om jag är bäst på att tänka på att
det finns personer som har det värre, och tycka mina
känslor är så jobbigt onödiga, jag lever ju och ha ett hyfsat liv egentligen.
Och istället försöka tänka bort känslorna, göra dom osynliga nivet. Vilket resulterar
i ett sånt här skyfall.
Men ibland behöver jag också falla och krypa på golvet en stund,
jag tror det ändå är bra att tappa sig helt och hållet
ibland, man blir ju lite starkare av det.

Jag tror faktiskt jag är ganska stark, klarat mig igenom
massa skit, och jag är ganska okej människa. Inte direkt normal
men jag dödar inte andra och försöker inte skada andra så mycket,
(som kanske inte alltid fungerar) men lite lyckad blev jag ändå.
Därför vill jag hylla människan -vi är starkare än vad vi tror,
klarar mer än vi vad vi vågar tro på och
vi är helt enkelt ganska bra.

ibland är jag seriös
ibland är jag inte bara happyface, utan rätt känslosam
ibland river jag ner muren jag själv byggt upp
ibland är jag inte den där clownen jag gjort till min trygghet
ibland gör jag mig själv ganska naken
nu avslutar jag innan jag avslöjar nåt för hemligt.