kurojaki

"Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
[Hjärta]
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan"


det är så sant som det är sjunget
skrivit i sten
inristat i armen
you name it, det är ta mej fan inte lätt det där med livet
men det kanske är det som gör det så värdefullt
att det inte är lätt
att varje människa snubblar, får skrubbsår, reser sig
och försöker igen
ibland behövs ett par stödhjul, men tillslut känns det som man får upp farten
och det flyter på
tills nästa sten kommer

jag är nog väldigt naiv, har alltid trott att det ska bli bättre
att en dag så blir det sådär jävla underbart
men så blir det inte
man lär sig nog bara att hantera livet
inte se allt på svart och vitt

äh jag vet inte
jag vet bara att människor ser på livet så olika sätt
jag tittar nog igenom ett sugrör
rakt ut sådär, så jag missar allt runt omkring
utan stirrar på en sak
och har svårt att släppa blicken

jag vet inte ens vad jag tjatar om,
men idag tror jag att jag gjorde det allra sista i kursen
vilket betyder att jag hinner med andningen

häpårä