kurojaki

plötsligt slog det mig, att trots att ha sån otur
så har jag ändå väldig tur
eller någon som vakar över mig där på axelkanten
för två månader sen satt jag på en moped å kraschade
utan hjälm, utan att få en skråma

idag satt jag i en bil som jag nära hamna i diket med
som jag dessutom hade glömt bältet i
men klarade mig utan en skråma

på nåt sätt tror jag och hoppas
att det väntar nåt stort i livet, att världen behöver mig till nåt
och därför klarar mig ur såna här situationer
på ett sånt lyckligt sätt.