kurojaki

jag hatar att komma hem och inte möta ditt glada ansikte
jag hatar att inte sova bredvid dig
jag hatar att vakna och inte se att du krypit upp till kudden
jag hatar att vid varje måltid sparar jag en bit mat till dig
jag hatar att tappa mat på golvet, och att det sedan ligger kvar
jag hatar att se dina matskålar som aldrig töms
jag hatar att inte kunna gå dom där trista promenaderna i regnet
jag hatar att inte kunna se din glädje av att du kan reta mig för att du har ett ben
jag hatar att ingen tar all plats i sängen
jag hatar att ingen försöker pussa mig, och aldrig mer få känna den fräna andedräkten
jag hatar att ingen ligger på mina kläder
jag hatar att ingen älskar mig sådär otroligt högt, som om jag är hela hans värld
jag hatar att ingen sitter bakom mig när jag lagar mat
jag hatar att ingen hjälper mig att tugga med synen när jag äter
jag hatar att jag inte har någon att reta eller säga att jag älskar honom
jag hatar att aldrig mer få se sorgsenheten i dina ögon när jag lämnar dig, eller glädjen när vi ses
jag hatar att du inte flyttar dina matskålar över hela lägenheten när dom är tomma
jag hatar att inte ha torrfoder överallt
jag hatar att det inte är grusit i sängen

men mest av allt så hatar jag
att gråta och aldrig mer bli tröstad av dig
en kram
eller bara gömma mig i din päls