kurojaki

Alltså gårdagens inlägg kan ha verkat
väldigt negativt,
men ibland önskar jag total tystnad däruppe.
Men det skiter vi i nu

idag gjorde jag något riktigt stort,
jag tog bort Linus täcke i sängen, det har legat där orört
i två månader,
och ingen Linus har kommit åter, så idag tog jag mod till mig
att även om jag tar bort det,
så kommer jag inte glömma honom,
och det är kanske inte så elakt som jag tror.

en vacker dag kanske jag klarar av att ta bort hans
skålar här,
men jag ger mig själv en klapp på axeln,
klarar mig kanske ur det här också,
om jag någonsin vågar säga adjö.

nu blev det lika deppigt idag, men jag är inte så deppig,
det går bra nu
det går balanserat nu
jag lever

tack oboj