I apologize, even though i know its lies

såna där nätter, när du aldrig faller in i sömn
hjärnan går på högvarv
grupplar över livet, människor, minnen, ord, händelser
när du ena stunden är så jävla förbannad,
för att i nästa märka att du ler åt nåt dumt,
och att sedan bli förtvivlad över näst intill allt

ibland tror jag att jag har en släng av borderline,
fast det har jag ju inte
men vissa dagar skulle det vara skönt att skylla allt på en diagnos.
Så enkelt är det dock inte, såhär är jag,
såhär fungerar jag, lev och lär

då blir jag arg för ingen vet hur jag fungerar,
ingen som känner mig på riktigt
inte ens jag,
man håller människor på minst en armslängd,
aldrig för nära
aldrig för farligt
aldrig vara för oskyddad

som om avstånd skulle rädda dig från livets alla missöden,
nåt inom mig tror det
en annan kallar mig för idiot

Kommentarer
Postat av: Maria

Ibland måste man våga släppa in folk inom "armslängden", även om det kan innebära nederlag. Livet innebär vissa nederlag, men man måste också våga leva fullt ut även om det känns tungt ibland.

2012-04-25 @ 08:40:06
URL: mhttp://mariatheresia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0